Jennifer

har gått och trott att det var onsdag idag hela dagen, så jag fick panik när jag insåg att jag aldrig skulle hinna med allt innan Baba, men sen påminde chefen mig om att det bara var tisdag så det känns ju lite bättre iaf. för annars hade det aldrig gått.

Imorgon ska jag nämligen ragga någon snäll som kan köpa ut lite öl till mig, förstå skammen?
LID MED MIG, snälla.
Här har jag gått och köpt mig ren fin sprit tillsammans med frukost och annat, men så kommer man till Sverige och så är jag för ung? pinsamt.

Imorgon är en dag av skam.

Idag träffade jag Anna, skönt att äntligen träffa någon som vet exakt hur det är att vara tillbaka i Sverige. Hon har bott i London lika länge som jag. Hon förstod precis och där stod vi och grät på rasten och kastade massa skit på Sverige.

Om man inte har rest eller varit borta hemifrån under en längre period så förstår man inte hur det känns.
Man kan tycka att vi har fått lite för mycket av det goda, levt i en bubbla och glömt bort verkligheten.
Men det är tvärtom, vi har lämnat det som är verkligheten, det som är alldels för bra för att vara sant och den underbara bubblan som kallas livet. Vi har lämnat  en stor del av vårt liv.

Ni förstår inte.