jag fattar allt och ingenting.
ni vet när man vaknar och känner att den här dagen kommer bli helt förjävla dålig, när solskenet utanför inte får dig att le och ens favoritlåt känns som en i mängden.
Jag vaknade i morse och kände ingenting förutom att allt är dåligt, bara jättedåligt.
Drömde konstiga saker, som inte borde få finnas i mitt huvud. om man kunde så skulle jag vilja rensa ut alla tankarna jag har, stoppa i en glasburk och bara få vara helt själv en stund.
Stå och kolla på alla tankarna man har och skratta åt allt löjligt som finns där.
Kanske, kanske inte, ja, nej, varför, därför...
Släpp mig.
Måste ifrån det här landet, det finns ingen annan stans på denna jord som jag tänker och grubblar så mycket som jag gör här, i Stockholm, Sverige. Det suger. Man är en person i det här landet, bland så många exakt likadana. Man beter sig och tänker som alla andra.
Även fast jag lovade mig själv att hålla kvar lite barcafeeling så funkar det inte längden. att vara som man är i barca är inte riktigt acceptabelt i sthlm. så sakta, sakta kommer den "gamla Jennifer" tillbaka och jag hatar det.
grubblar, bryr sig alldeles förjävla mycket, principer hit och dit.
nej sluta!
nu ska jag gå tll jobbet och försöka vara en vettig människa, trevligt.
