Jennifer

Hela mitt liv har haft ganska så dålig tajming, jämt och ständigt. Så enkelt som när man var 7 år och gröna jazzbyxor var det cooalste man kunde bära..då fick jag ju givetvis dessa grodbyxor när grönt var helt fel och det SJÄLVKLART skulle vara prassliga Nikebyxor istället. (jag har alltid varit en aning efter..hah.)

Sånna små saker är ju inget man lider av idag direkt men som senast idag, fick jag jobb på Zara (eller tjejen sa att jag var väldigt intressant) och hur typiskt MIG är det inte att jag, när jag bestämt mig för att fly landet får ett riktigt bra jobb, som jag dessutom vill ha...really badly!

jag tror det handlar om min karma, I mitt förra liv måste jag varit förjävlig, inte för att jag lever ett så hemskt liv idag men det har inte alltid varit att glida fram på en räkmacka genom åren som gått. Jag har haft otur i de flesta kategorierna i livet och nu när det självklart känns som att allt är strålande så får jag ett jobb.

Som the new-not-so-cute-guy-with-horse-smile på jobbet sa:
"Varför står du där och gnäller om att allt är hemskt, har jag förstått det rätt..du har fått ett jobb du verkligen vill ha men du kan inte ta det för du ska flytta till London?"

Det låter ju inte så hemskt när man hör det ur någon annans perspektiv. Handlar allt bara om att jag aldrig blir nöjd? I mitt förra liv, hade jag då allt och får sota för det nu?

längtar efter en mycket dimmig lördag.