där ögonblick blir till evighet
hej hej.
igår blev jag väckt på ett sätt som jag skulle vilja bli väckt på varje morgon, det knackade på dörren och en stor man med mörk röst sa "Jennifer Hansson?, Skriv under här"
helt nyvaken kladdar jag ner hans papper med en signatur och emot mig kommer världens största paket. "tack" piper jag medans jag fnittrar för mig själv på det löjligaste sättet.
jag sätter mig i sängen med mitt enorma paket och i det ligger mina och Kristinas skor. Så vackra. så jag fnittrade lite till, tog på mig skorna och hoppade runt (okej, vinglade runt 13 cm klack u know) och fnittrade i säkert en halvtimme. grät säkert också.
så vackra skor. dem kommer bli perfekta i London. Man blir så lat av att bara gå runt i converse o liknande hela tiden, men dessa är supersköna, lite hala bara.
De senaste dagarna har jag jobbat 10-12 timmar varje dag, så jävla sliten är jag just nu. PLUS att jag var så nära på att bli påkörd igår. En bil kör ut från ingenstans från en cykelväg rakt emot mig men som tur va så hann jag svänga undan, en sekund tll så hade jag varit mos. Så jag fick hela cykeln över mig och bilen stannade inte ens, han bara körde därifrån. Han hade säkert gjort det om han hade kört på mig också jävla idiotoo!
så nu har jag en bula i skallen, blåmärken över hela kroppen och typ en halvstukad handled. jävla idiot.
Nu ska jag jobba. jag orkar inte. har ont överallt. jag vill sova.
Kommentarer
Trackback